Ja, i den här artikeln hade jag tänkt att bjuda på en riktig nostalgitripp tillbaka till skoltiden. Jag tänkte inte prata något mera ingående om just spelutveckling, utan istället dela med mig av mina bästa minnen av de klassiska spelen Tetris och Snake. För det var något speciellt med de här tidiga spelen. De var enkla, men ändå geniala, och de markerar en start på den spelutveckling som nu levererar spel av helt makalös kvalitet. Men även om dagens spel kanske är snyggare och mer grafiskt väldesignade än de gamla spelen, så finns det även ett stort värde i det nostalgiska minne som dessa spel väcker hos så många människor världen över.

Tetris

Alla känner till Tetris. En enkel idé som blev till ett fantastiskt beroendeframkallande spel. I spelet faller det hela tiden ner block med olika färg och form. Ditt uppdrag är att passa in de nya blocken med de som redan ligger längst ned på skärmen. Man kan få former att försvinna genom att kombinera dem med andra block med samma färg. Den första versionen av spelet utvecklades av Alekséj Leonídovitj Pázjitov redan 1984, men sedan dess har idén kopierat till en mängd olika plattformar.

Tetris

När jag var liten hade jag en version av Tetris hemma på min dator. Jag antar att spelet kom med datorn när min mamma köpte den, för något internet hade jag inte då, så jag kunde inte direkt ladda ner något. Jag minns att jag kunde fastna flera timar i streck framför datorn och det där spelet efter att jag kommit hem från skolan. Hela tiden försökte man komma längre och längre, och slå highscore, men så misslyckades man med något block och hela ens strategi förstördes. Då var det bara att börja om.

Snake

Det absolut största favoritspelet från barndomen är dock utan tvekan Snake. De som var med när Nokia 3310 fullkomligt tog över svenska skolor vet nog varför. På alla raster stod vi ungar och spelade Snake på våra mobiltelefoner. Alla tävlande om att få mest poäng och den som för tillfället innehade highscore var såklart coolast i klassen. Ibland kunde man ta en paus för att skriva ett dyrt textmeddelande eller ladda ner en polyfonisk ringsignal, men annars var det Snake för hela slanten.


Snake

Trots att spelet gjorde braksuccé var det otroligt simpelt. Man skulle bara styra sin orm runt på skärmen. Ormen var ständigt hungrig så det gällde att styra den så att man träffade de matbitar som ploppade upp lite varstans. För varje gång ormen åt en bit mat fick man ett poäng, men ormen växte samtidigt en liten bit, vilket gjorde spelet svårare och svårare – för om man råkade styra ormen in i dess egen svans så förlorade man. Man var därför tvungen att planera ganska långt i förväg hur man skulle röra sig runt på skärmen. När ormen blev längre var det annars väldigt enkelt att låsa in sig själv med svansen, och då var det kört. Det konstanta knappandet på telefonen gjorde såklart att man tappade den rätt ofta, men det gjorde inget, för Nokia 3310 var odödlig. Vad du än gjorde med den så gick den aldrig sönder. Inte precis som telefonerna i dag…